Karl XII:s nödmynt
Om Karl XII:s nödmynt
Karl XII:s olycksaliga krigföring under 1700-talets början frestade på den svenska stadskassan oerhört och
landet var väl närmast bankrutt. För att tillfälligt förbättra situationen – men samtidigt skjuta problemet
på framtiden – föreslog kungens rådgivare baron Görtz att myntsubstitut - ”mynttecken” - skulle utges med
åsatt värde 1 daler silvermynt och så skedde åren 1715-1719. Det är dessa små kopparpolletter - 10 olika -
som vi alla känner till och brukar benämna Karl XII:s nödmynt. De präglades i inte mindre än 40 miljoner
exemplar! Det utgavs också ”myntsedlar”, rätt små kartongstycken, med åsatta värden 5, 10 och 25 daler
silvermynt.
Tanken var att mynttecknen och myntsedlarna skulle inlösas när landets ekonomiska bärkraft blev större.
Men hur gick det egentligen; blev det måhända som i Snoilskys ”På Värnamo marknad” att de blev värdelösa?
För att få svaret studerar man lämpligen ”Kungl. Maj:ts Nådige Förordning Angående Myntetecknens Och
Mynte-Sedlarnes Indragande Och Afsättiande. Gifwen Stockholm Den 23 April 1719.” Större delen av den första
av de sex sidorna upptas av drottning Ulrika Eleonoras alla titlar! Ur förordningen kan man utläsa att man
skulle få 2 öre silvermynt per daler myntetecken eller myntesedel samt fjorton öre som en skuldförbindelse
att lösas in av staten ”så snart tiden och lägenheten sådant tillåta kan”. Så skedde också, fast det lär ha
tagit bortemot en mansålder innan alla lösts in.
Alla tio nödmynten präglades i Stockholm, från det första - Kronan 1715 (utgavs 1716) – till det sista - Hoppet
1718. Vid utgivandet 1719 fick Hoppet dock värdet 2 öre silvermynt direkt.
Efter inlösande präglades ett stort antal av nödmynten om till 1 öre kopparmynt.
Bertil O